camilla

11 november 2010 09:24

Förstår att det är en tung dag idag.
Men minnet lever!
Kram på dig!

Kiza

11 november 2010 09:42

Lilla Du.. jag kom ihåg dagen efter när jag fick reda på det, har det gått ett år?
Visst finns han bredvid dig, han gör sina små besök hos er, stoppar om Mini när han ska sova,smeker dig över kinden när du minst anar,hjälper dig o familjen med små saker men som är svåra att upptäcka, ni kanske tror att det är ni själva som fixar o donar, men lugn..han har ett finger med i spelet.
Han finns där hos dig idag, bara genom att tänka på honom så kommer han.
Sätt dig ner en stund o slut ögonen,rensa huvudet från jobbiga tankar o du kommer att känna hans närhet.
//Kramar om.

dansbandsfrun

11 november 2010 11:13

*nu kommer tårarna igen*
Visst har året gått helt sjukt fort??
Jag tror som du (eller vet) att han är här. Jag önskar så att jag bodde närmare "hem" idag för då hade jag gått till kyrkogården o satt mig en stund...
Men det funkar här med. Tack KÄRA vän!! kramar

Sanna

11 november 2010 09:43

Lider med dej gumman. Det är tungt. Det är 15 år sen min pappa gick bort,tiden går så fort. Klen tröst,men det blir "lättare" med tiden,minnena finns ju självklart kvar...
Bamsekram

dansbandsfrun

11 november 2010 11:10

Tack! Jo jag tror det blir lättare men det är så förjäkligt ännu. Gör så ont fortfarande/ kramar

Lena

11 november 2010 10:36

Stor kram!!
Kan förstå att det är en tufft dag! Jag fasar för hela mitt kommande år!!
Kram

dansbandsfrun

11 november 2010 11:06

Tack Lena
Det du går igenom måste vara fruktansvärt, jag tänker på dig jättemycket o skickar en stor kram tillbaka!!

Karin

11 november 2010 10:56

Hjärtat!
Jag tänker på dig! Jag vet känslan! Inte din känsla, men jag vet hur det är att förlora sin pappa. Min pappa gick bort för 6 år sen och han fattas mig fortfarande varje dag! Det är hemskt när någon så nära går bort. Men man får försöka komma ihåg alla fina minnen man haft tillsammans o bevara dem med ömhet i hjärtat.
Kram o kärlek till dig från mig!

dansbandsfrun

11 november 2010 11:04

Tack gumman!!
kram

Gun

11 november 2010 12:05

Vad jobbigt, förstår att du är ledsen idag, men fint att du minns honom med sån enorm värme. Jag är glad att ha mina föräldrar i livet, och att vi har en bra relation. Kram!

Ulrika

11 november 2010 13:02

Oj oj, jag vet hur det känns. För mig är det 16 år sen nu, men saknaden finns kvar för alltid. Saknaden av allt man skulle göra om han fanns här nu. Och sorgen över barnbarnen han inte hann njuta av. Göm dom glada, goda minnena i hjärtat och tillåt dej att vara ledsen ibland. KRAAAAM!

Monica

11 november 2010 13:35

Jag vet hur det känns,min pappa gick bort i mars 1989, men jag tänker på honom väldigt ofta. Min mamma lever än och hon är snart 90 år, men klarar sej i sin lägenhet. Hon är hos oss varje söndagseftermiddag och det lever hon på hela veckan sen.
Stor kram till dej!

Baby Melody\\\'s Beauty Blog

11 november 2010 14:55

Stora varma kramar från mig. Jag förstår att du är ledsen, jag kan börja gråta bara när jag tänker på hur mycket jag saknar mina föräldrar som bor i ett annat land. Jag tycker det är starkt av dig att skriva om det och det hjälper alla som det har hänt. Jag ska krama mina föräldrar hårt på julen när jag ser dom, man fattar inte att man kan förlora någon plötsligt, tills det händer.

Sandragee

11 november 2010 16:40

Många extra varma kramar till dig en dag som denna! Tänker på dig! Förstår att det är tufft!

Ammis

11 november 2010 19:26

Usch då, sånt där är inte kul. Har förlorat min far också... Han var bara 46 år....Skickar extra krAMelikramar till dig denna dag.

Anne

11 november 2010 19:46

Mina varmaste tankar till Dig idag!! Förstår precis hur du känner, just det här att man ska gå och ringa o berätta något och direkt bli påmind att, nej just det du är ju inte här längre. Har ju ingen av mina älskade föräldrar kvar.
Bamsekram
Anne

dansbandsfrun

11 november 2010 22:16

Tack snälla du! stor kram tillbaka!

Lisa

11 november 2010 20:53

skickar några tankar här också till dig min vännnnnnn och inte bara på mobilen...
Tänker på dig..kram kram igen

agneta

11 november 2010 21:02

Jag förstår att det är en tung dag, ett år är ingen tid och trots att det här har gått 3 år sedan pappa gick bort i prostatacancern så vill jag ibland inte riktigt förstå att han inte längrefinns här på jorden. I våran hjärtan lever de kvar, de som inte finns mera, men ibland vill man ha lite mer; höra rösten, känna doften, få råden osv...
Minns din pappa med glädje och låt honom fortsätta leva i minnet!

Mia systeryster

11 november 2010 21:21

Förstår att du har en tung dag idag. Kram vännen!

jenny

11 november 2010 22:31

Åh jag tänker på dig.. Börjar lipa när jag läser sånt här..

Kraaaaam Jenny

zhanna

11 november 2010 23:19

Enriktigt stor och varm kram till dig gumman...
Jag håller dig i handen och torkar dina tårar..även fast jag är långt bort. Jag vet vad du går igenom....det är bara så tungt...

Ellis

12 november 2010 01:08

Att förlora någon är den värsta smärtan någonsin.
Jag tänker på dig!

maria knutsson

12 november 2010 10:03

Kram! Jag tänket på dig,känner igen det du skriver.Längtar fruktansvärt mycket efter min mamma som gick bort för 2 1/2 år sedan.Kram igen!! Maria

dansbandsfrun

12 november 2010 10:07

Jättetack för kramarna! Här kommer en stor tillbaka!!!

Cina

12 november 2010 11:52

Jag vet precis vad du går igenom.
Min mamma gick bort på midsommarafton 2009.
Efter att vart sjuk i 3 månader.
Hon vart endast 74 år ingen trodde väl att hon skulle dö bara knall o fall. En mycket jobbig period och är fortfarande.
Och min pappa är 81 år i dec och finns kvar i livet men har tyvärr alzeimers och känner inte igen någon.
Djupt tragiskt ska jag säga.
Såååå jag förstår hur du känner dig.

Superduperkramen