Diana

23 mars 2010 01:15

Måste vara hemskt att förlora en förälder i så unga år. Är det länge sedan han gick bort?
Jag har varit väldigt förskonad från död i mitt privatliv (det har varit mina föräldrars mor-/farföräldrar som dött). Men nu börjar mina egna mor-/farföräldrar bli till åren. Jag undrar hur jag kommar hantera det. Kram på dig gumman!

Sv: Sorry, klart att du är fotbollsfru... hur kunde jag var så dum. Är det därför som du bloggar med? De tjejerna vars böcker du köpt bloggar väl med?

Diana

23 mars 2010 01:17

Sv: Inte hört talas om buttplug förrän du hörde det på tv??? Bah, det låter som "en kompis till mig undrar..." ;)

Fenixmona

23 mars 2010 04:59

Svårt att mista sina kära och ibland lämnar de oss alldeles för tidigt. Ibland känns saknaden så tung och tiden lurar oss också...Även efter flera år så kan saknaden kännas intensiv och nära...
Jo, nog verkar det vara stora förändringar i Side, vi får väl se vad som har skett...Kram!

Carina

23 mars 2010 08:17

Jag förstår din saknad.
*kramar om dig lite extra idag*

Britt

23 mars 2010 08:51

Jag har också min pappa i himlen. Han kanske inte var jätteung när han dog...men det var alldeles för tidigt. Nu så är min mamma så otroligt ensam. Hade inte min pappa dött hade jag bott med Mannen i Västerås...men jag kan bara inte lämna min mamma ensam här. Gud är orättvis!

Ama de casa

23 mars 2010 09:22

Saknaden finns ALLTID där, men vissa dagar mer än andra.
KRAAAM på dig!

Gun

23 mars 2010 09:43

Vad sorgligt att du förlorat din pappa. Min pappa ska göra en hjärtoperation på fredag, och jag är så orolig. Kan inte föreställa mig hur det skulle vara om något hände.
Idag har min mamma namnsdag!

Daniel

23 mars 2010 11:22

Din pappa hör dej å kramar om för hälsningen!!

Combattjejen

23 mars 2010 11:35

Jadu, man förstår ofta inte orättvisan när många nära och kära rycks bort från en. När jag funderar över det förstår jag inte heller varför så många barn måste dö eller varför det finns så jämrans många ilskna och elaka gamlingar som inte vill annat än dö men lever tills de är 120...

Sköt om dig. Kramar om

Diana

23 mars 2010 11:44

Sv: Oj vad tråkigt att så många och så nära gått bort under så kort tid. Skönt att du fick säga till din pappa vad du kände för honom innan han gick bort, måste ha känts bra i hjärtat. Och att han fick träffa Mini!

Britt

23 mars 2010 11:48

sv: Ja vi får längta efter varandra.

Neta

23 mars 2010 15:00

Det tar ju ett år att ta sig genom allt sånt här och alla storhelger utan... När ett år har gått har man gjort det en gång o.s.v
Hålen blir grundare o kommer mer sällan ju längre tiden går :)

Nåt helt annat, i min (och Olle Fredrikssons) profil på fejjan ligger en intervju med Claes Lövgren och Åsa Sjöberg med anledning av den nya skivan och deras duett, sänd i Radio Östergötland. Om ni missade det kan ni gå in och lyssna där, Micke o jag är ju vänner (Hur lät det där *asg*) så han kommer in på min profil.
Så kul att höra Claes falla tillbaka till östgötskan ;)

Em

23 mars 2010 17:29

Men nu tycker jag du (kanske) är lite ego. Din pappa har det kanske utmärkt där han är och så tycker du att han skulle varit här? ;) Lite konstigt sätt att trösta på kanske, men det är menat som tröst. KRAM

Mia systeryster

23 mars 2010 20:19

Så hemskt att ha förlorat din pappa, livet är orättvist ibland, skickar över styrkekramar till dig=D

Ulrika

23 mars 2010 21:44

Jag har min pappa där uppe också. Vore kul om dom kunde träffas, dom skulle säkert komma bra överens. Jag hoppas och tror att dom hänger med och håller koll på oss här nere även utan internet. Fina minnen lever för evigt.
Kram.

Ellis

24 mars 2010 00:20

I feel the pain, det är skit jobbigt o förlora nära och kära, jag miste en väldigt bra vän 5 dagar innan VÅR student och det sved så hårt... Kan tänka mig att de värre o förlora en FÖRÄLDRER.

Tänker på dig svärmor

browneyedgirl

24 mars 2010 06:05

Svårt att mista någon så nära. Sorgen finns där och saknaden med, jag vet.
Stora kramar

camilla

24 mars 2010 06:44

Förstår din otrolig saknad.
Nä...det kan jag inte göra eftersom jag har mina föräldrar vid liv.
Jag har till och med min farfar vid liv.
84 åt ung :)
Hahahaha!
Klart att vi har magrutor....någonstans innanför ;)
Ha en bra dag och kram på dig!

Stattinskan

24 mars 2010 08:05

Jag är alldeles övertygad om att han "hör" dig :-)
SVAR: Passade på att snoka efter Wettex när jag var på Biltema men de var slut? ... Hur många är det som är med i Amas tävling egentligen, haha
Kramar

Susanne

24 mars 2010 10:39

Hej vännen! Tråkigt med din pappa!!!!
Jag tänkte på en helt annan sak: Om min kära bror nu inte får semester, ska inte du och jag ta en vecka till värmen nu under april??!! Vad sägs om det :-)
Tål att tänkas på ;-)

Sköt om dig!
// Kram

Diana

24 mars 2010 10:46

Sv: Bluesaft har jag hört talas om, det är lite mildare med va? Min mage är helt hopplös, bråkar även utan järn... men jag ska ge det en chans.

charlotte

25 mars 2010 00:15

jag förstår dig. förhoppningsvis känns det lite lättare nästa år
kram